Igår var vi och sa hejdå till Zorro.

Det känns tungt!

Det gör ont!

Men samtidigt känns det bra att ha varit där och sett honom.

 

Måndag och Tisdag var värre än idag!

För idag vet jag, jag har sett det med egna ögon.

Han finns inte här med oss längre, han har gått vidare.

Jag gick och tänkte att det inte var sant.

Att det hade blivit något missförstånd och det var inte alls han som var död.

Nu kan jag liksom sörja honom ordentligt, inte blanda sorgen med hopp som dör om att han kommer tillbaka.

Jag skulle också vilja hissa veterinären som tog emot oss!

Helt toppen var hon!

Först tog hon in oss i ett rum där hon pratade med oss om vad som hade hänt och att de inte var oroliga för honom egentligen för att han var på bättringsvägen.

Och stå där och prata om det inför fem stor gråtande människor. Det är stark!

Sen bar hon in honom, invirar i en filt

Jätte fin!

Hans ögon vita av frost men ändå så fin och så söt!!

 

 

Även om det är lättare när man "fattat" så är det fortfarande inte lätt så klart!

Det gör ont! och jag gråter fortfarande floder...

 

Men tack Zorro! Du som alltid bar med dig glädje! Saknar dig kompis! vi ses snart igen! Bara inte för snart...

Det här är så svårt att fatta!

Att du aldrig kommer att komma tillbaka till oss!

Jag fick inte ens säga hejdå, hur ska jag då fatta?!

Jag kunde inte ens göra denna bilden sorglig, för du var alltid så glad!

Inte kan jag ta bort den glädjen och det kan absolut inte vara det sista jag gör!

Bilden ser dessutom väldigt amatör mässig ut men det var sån du var!

Aldrig amatörmässig!! Men du var hoppsan hejsan! :D

Du var tokig och lite knasig! Och så genomgod!!

 

Jag är inte bra med ord...

men tro mig när jag säger att det gör ont! och jag saknar dig!! Att jag väntar på det ögonblicket då någon kommer säga att det blev ett missförstånd och att du visst kommer komma hem!!

Idag har vi blivit 9 i familjen.

Vi har fått tillökning :D